Robert Hahn: Läs kapitel 1-4 ur Klara svar från andevärlden (1997)

 

Inledning

Vad är syftet med mitt liv? Varför finns det lidande, ondska och kärlek?  Vågar jag ta till mej det ogripbara? Vad är andligt mörker? Har mitt öde bestämts på förhand? Vilken är själens funktion i den levande människan? Hur finner jag den bästa vägen till utveckling?
Alla människor har någon gång ställt sådana frågor om livets mening och djupare sammanhang. De som uppfattar sig själva som enbart biologiska varelser brukar acceptera att frågorna saknar svar. Andra söker olika vägar till insikt. Ett  tvisteämne är förstås om det alls finns möjlighet att erhålla kunskap om livets stora frågor. Vi menar att det gör det.
Kunskap kan förmedlas via de mediala förmågor som människorna begåvats med. Vi har alla en intuition eller en inre känsla av vad som är gott och ont, vad som är bra och dåligt och ibland även en känsla för vad som kommer att ske. Vissa personer har utvecklat denna intuition till fulländning och har då en öppen kanal till både sin inre kunskap och till andra dimensioner där kunskap finns. Den människa som utvecklat en "ren" kanal kan få tydliga signaler från världar som annars är fördolda för oss. Och då kan många spännande insikter göras.
Marie-Louise fick under en ganska enkel andlig övning en direkt och klar kontakt med denna andevärld. Hon fick hjälp från oväntat håll med att föra upp kontakten till en mycket hög nivå. Där tycktes möjligheterna att få svar på våra frågor vara obegränsade. I en gyllene tid för nyfikenhet frågade vi om människornas livsproblem, sjukdomars innebörd och orsaker samt om andevärldens perspektiv på jordens utveckling. Vad vi fick veta finns samlat i denna bok.
Texten är skriven på fråga-svar form och skildrar ett antal seanser som ägde rum under ett drygt halvår. Marie-Louise är mediet som förmedlar svar på Roberts frågor. Det är också Robert som skrivit ner dem.
Vår bok vänder sig till människor som söker svar på livets stora frågor. En stor del av innehållet återger andliga sanningar som likt naturlagar har en evig karaktär. Det är vår förhoppning att även de som arbetar med andlig utveckling skall känna inspiration och få ledning. Texten är unik genom den höga andliga nivån på vår kontakt men också  genom de frågor som just vi valt att ställa. Dessa frågor speglar vår bakgrund och våra erfarenheter, som därför skildras i de två nästföljande kapitlen. Robert berättar först och därefter kommer Marie-Louise.

 

Författarna

1. Att vidga sitt perspektiv

Den här boken handlar om en kommunikation med andevärlden. Med andevärlden menas en icke-materiell tillvaro som människans innersta kärna, vår själ, fortsätter att leva i efter vår fysiska död. Varför har vi skrivit en bok om den? Jo, en kontakt med denna värld har uppstått som vidgat och fördjupat mitt livs dimensioner. Det känns bra att få dela spännande insikter med andra. Men boken kan även föra många människor framåt. För en del läsare kommer den säkert att betyda mycket.
Men denna bok har framför allt tillkommit på direkt uppmaning från andevärlden själv. När min fru Marie-Louise fick en klar kontakt med denna värld drevs vi av nyfikenhet och kunskapstörst in i en serie frågestunder där vi fick stora förtroenden, och syftet blev snart uppenbart — det var inte enbart för att hjälpa oss. Andarnas budskap skulle spridas för att öka människornas kunskap om de lagar som ytterst styr våra liv.
Boken innebär en risk, särskilt för mej som arbetar med vetenskap. I mitt yrkesområde accepteras bara sanningar som går att mäta. Min tröst är att det finns mycket annat omkring oss som också är mindre lämpligt att beskriva i vetenskapliga termer. Den vetenskapsman som är kritisk till mitt beslut att medverka i bokens tillkomst bör läsa den först och därefter fråga sej själv: är det verkligen möjligt att undandra sig detta uppdrag?

Jag är läkare och specialist inom anestesi- och intensivvård. En sådan läkare tar hand om patienter som genomgår operationer. Han söver dem och ser till att de vaknar efteråt. Vätskor och blod ges. Särskilt viktiga är förstås smärtstillande medel under och efter ingreppet. Min jobb är alltså att minska lidande och att förbättra säkerheten vid kirurgiska operationer.
Intensivvård är den andra delen av specialiteten. På en av sjukhusets avdelningar satsar man särskilt mycket resurser på att rädda människor till livet som tillfälligt behöver avancerad medicinsk hjälp. Ett exempel på människor som behöver intensivvård är de som råkat ut för svåra trafikolyckor.
Under 15 år arbetade jag som anestesiläkare på Huddinge sjukhus i södra Stockholm. Men mitt intresse för forskning och undervisning blev allt större. På hösten 1993 flyttade jag därför till Södersjukhuset som lärare i anestesi- och intensivvård vid Karolinska institutet, som är Stockholms medicinska högskola. Min främsta syssla idag är att utbilda forskare, inte bara inom mitt eget ämnesområde utan också inom andra medicinska specialiteter.
Jag har varit mycket produktiv och skrivit drygt 130 forskningsrapporter i internationella tidskrifter. Det har givit mej en god position inom min specialitet. Jag har fått åka på resor till alla världsdelar för att berätta om min forskning. Jag älskar mitt jobb som får en mycket stor del av min tid.
Men jag har också haft andra intressen. Det främsta var att skriva populärvetenskap för tidningar. Från början av 1980-talet och ett decennium framåt kom jag att medverka som veckoskribent i ett 20-tal landsortstidningar i Sverige. Det gällde främst bakgrundsartiklar till aktuella medicinska händelser men ibland svarade jag också på läsarnas brevfrågor. Fråga-svar-formen kom också att användas när jag under 8 år var "husläkare" i Året Runt, som är en av Sveriges största veckotidningar. Intresset för populärvetenskap kom dock efter hand att konkurreras ut av forskningen och min växande familj.
Jag har alltid drivits av känslan att tiden är kort och att jag måste uträtta mycket i mitt liv. Jag vill göra sådant som är viktigt för människorna och där min förmåga att organisera och systematiskt undersöka verkligheten kommer till sin fördel. Sökandet efter kunskap står alltid i centrum. Andlighet är inget jag blivit uppfostrad till men inte heller blivit avrådd från. Mot denna bakgrund känns andligt arbete som nytt och lite främmande för mej.

Vetenskapen är en viktig del av dagens samhälle. Där skapas kunskap genom statistiska bearbetningar av experiment som genomförts enligt fasta principer. Resultaten tolkas enligt accepterade modeller av hur verkligheten ser ut. Att ändra på verklighetsmodeller lyckas ganska sällan. Men det finns dom som gjort det. Albert Einstein är ett exempel.

De flesta människor är beredda att utsträcka sin uppfattning om verklighetens gränser till vad vetenskapsmännen klarlagt men gärna inte längre. Verkligheten blir då föränderlig eftersom kunskaperna hela tiden ökar. För 200 år sedan skulle vi knappast accepterat tanken på att osynliga TV-vågor i luften kan förmedla något som samtidigt sker på andra sidan jorden. Var går verklighetens gränser imorgon? Allt talar för att människorna i framtiden kommer att lära sig att bemästra ett antal nya mysterier som är svåra att förstå med dagens verklighetsbild. Därför är ödmjukhet inför det okända en vinnande attityd. Vad som finns runt omkring oss är nämligen inte alls fullständigt utrett.

Andevärlden kan kännas främmande för många men är inte något nytt begrepp för människan. Alla stora religioner menar att det finns en sådan. Principen är att verkligheten egentligen består av två världar, en materiell och en antimateriell. Den materiella världen är förgänglig och förstörbar, och till den räknas människans kropp. Vid döden fortsätter en del av människans medvetande och livsenergi att leva i den antimateriella världen i form av en ande. Hur detta går till, hur andevärlden egentligen ser ut och vad andarna sysslar med är mysterier som endast kan avslöjas med andra metoder än de som idag finns tillgängliga inom vetenskapen.

Den som vill förstå andevärlden måste acceptera att kunskap även kan ha andra skepnader än de som erhålls vid vetenskapliga experiment. Vetenskapen skapar ny kunskap genom att beskriva sambandet mellan orsak och verkan. Men andlig kunskap behöver inte skapas. Den finns redan omkring oss och även inom oss. Den egna öppenheten, mognaden och förmågan att lyssna inåt i sig själv avgör vad man kan tillgodogöra sig. Här finns inget experiment som kan upprepas många gånger. Det handlar istället om att ha eller sakna förmåga att uppfatta, att se eller inte se, att höra eller inte höra. Andlighet byggs upp av personliga övertygelser och insikter. Andliga förmågor får man först när man är mogen för dem. På samma sätt ges andlig vägledning bara till människor som söker den.

Marie-Louise och jag träffades i Uppsala 1981 när jag för en tid arbetade på Akademiska sjukhuset. Hon är sjuksköterska och vi fann det naturligt och lätt att få kontakt, även på ett djupare plan. Våra känslor stärktes snabbt. Efter ett år flyttade vi ihop och köpte ett hus i Huddinge söder om Stockholm.

Marie-Louise har varit intresserad av andliga frågor sedan hennes pappa dog i cancer, vilket skedde strax före hon och jag träffades. Vid den tiden hade jag samma uppfattning om andliga ting som de flesta andra svenskar. Jag trodde inte på Bibelns Gud men accepterade tanken att det kan finnas en högre makt av antimateriell natur. Hon läste däremot andlig litteratur, främst Martinus kosmologi.

Jag följde med henne på några sporadiska besök på spiritualistiska föreningen i Stockholm. Tanken bakom denna lära är att anden från döda anhöriga ofta följer oss här på jorden. De kan kommunicera med oss genom en andlig förmedlare (medium) som kommer till föreningens möten. Även om mediernas skicklighet varierar så dröjde det inte länge förrän Marie-Louise fick kontakt med sin far. Hon tyckte att mycket av det som kom fram stämde väl överens på sin pappa, men jag var själv inte övertygad om sanningshalten i denna kontakt.

Andlighet blev aldrig någon stor sak för mej. Den aktivitet som fanns kom till på Marie-Louise intitiativ och fick alltid genomföras i någon kort paus i mitt vetenskapliga arbete. Men jag har tre gånger senare i livet personligen besökt ett medium. Jag har varit noga med att bara gå till de mest kända, och jag måste ärligt säga att jag förundrats över träffsäkerheten hos skickliga medier. Att ett medium genom sin kontakt med döda anhörigas andar kan avslöja detaljer ur en människas framtid är en av de mer förvånande och utmanande delarna i denna verksamhet. Hur detta är möjligt kom jag först att få klart för mej under arbetet med den bok som du nu håller i din hand.

Det första förebudet om en framtida andlig aktivitet fick jag hos ett känt medium jag besökte under vintern 1987. Mediet prickade snabbt in yrke, personlighet, social situation och en hel del näraliggande händelser. När han talade om framtiden så kom givetvis forskningen fram, men så sade han något oväntat. Jag minns att han lade huvudet på sned och tittade till lite extra, som om man ville fråga sin intuition en gång till om han verkligen uppfattat rätt. Han sa:
—Längre fram så kommer du att bedriva forskning om.... livet efter döden.
Ja, detta var förbryllande. Men jag måste erkänna att det samtidigt lät spännande, även om jag givetvis inte alls visste i vilken form denna forskning skulle äga rum.

Arbetet som läkare och skribent fortsatte, och inte förrän sex år senare inträffade något som förde mej närmare mediets spådom. Marie-Louise och jag läste en bok av den amerikanske författaren Raymond Moody, som först uppmärksammade nära-döden-upplevelserna genom sin bok I dödens gränsland (Life after Life) i mitten av 1970-talet. En senare bok handlade om hur man kan aktivera minnen från tidigare liv och hette Tidigare-livupplevelser (Coming all the way back). Detta var en ny tanke för mej. Jag hade visserligen hört talas om att man under hypnos kan få fram minnen från tidig fostertid och ibland även från en himmelsk tillvaro före denna. Men Moodys bok lärde ut en slags enkel självhypnos som skulle få oss att komma ihåg tidigare liv på jorden.

Marie-Louise och jag bestämde oss för att pröva den beskrivna tekniken och lade oss efter en kort genomgång på sängen. Jag hade inte väntat mej att få uppleva något särskilt under den lätta hypnosen, men nu utspelades något som kom att få stor betydelse för min syn på mej själv. Jag såg två tidigare liv i en serie om vardera tre korta scener, som spelades upp som på en genomskinlig färgfilm. I det första livet var jag tysk soldat som dog på slagfältet under det första världskriget. I det andra livet, som kändes äldre, levde jag i en fattig och grå bondemiljö. Jag associerade till östra Europa. Marie-Louise hade en annorlunda upplevelse. Uppfylld av ett starkt gult ljussken kände hon en stark sorg. Hon tyckte sig se en flicka med långt mörkt hår, men upplevelsen var små smärtsam att hon inte ville fortsätta självhypnosen.

Man kan göra flera invändningar mot dessa övningar. Händelser och känslor från det nuvarande livet kan möjligen aktiveras från det undermedvetna och "skapa" tidigare existenser. Vid den här tiden var jag därför inte övertygad om sanningshalten i dessa upplevelser.
Jag tror att ganska många människor i 40-50-årsåldern haft ett par upplevelser under sitt liv som inte är förenliga med dagens världsbild. Man brukar kalla sådant "andliga upplevelser" och de tillhör vanligen en privat sfär. Man berättar inte om dem då risken är stor att bli missförstådd eller förlöjligad. Detta gällde även mej. Det enda som skilde mej från andra var egentligen att jag förutspåtts få bedriva forskning om livet efter döden i en oviss framtid. Men hur skulle det ske? Jag hade ingen aning om vad som väntade.
Så småningom glömde jag bort forskningen om livet efter döden. När allt kom omkring var det ju bara en spådom.

 

2. Medial utveckling

Jag heter Marie-Louise och fungerar som medium i de kontakter med andevärlden som beskrivs i den här boken. Jag har skrivit detta kapitel för att visa vem jag är och hur min mediala utveckling gått till.

Min bakgrund är något brokigare och min karriär inte så rak som Roberts. Jag har gått i "livets skola" med allt vad det innebär av att åka berg-och-dal-bana mellan glädje och sorg. Jag utbildades till sjuksköterska i England där jag bodde mellan 1973 och 1978. Det var en nyttig tid där jag fick klara mej själv. Jag hade få bekvämligheter och ingen ekonomisk trygghet. När jag flyttade hem till Sverige igen behövde jag få stabilitet och lugn i mitt liv. Men min far hade insjuknat i cancer och avled efter svåra lidanden 3 år senare. Hans tidiga bortgång medförde att jag tog ett kliv in i ett andligt sökande. Det kändes också viktigt att inrikta sig på den själsliga delen av människan. Jag påbörjade därför en vidareutbildning inom psykiatrin. 

Jag träffade Robert ett halvt år efter min fars bortgång och vi flyttade snart ihop. Robert och jag fick gå en lång väg för att mogna tillsammans. Vi är två starka själar och viljor och det har inte alltid varit lätt att förena dessa. Min nyfikenhet på andliga ting stegrades gradvis under kommande år medan Roberts intresse inriktades på forskning. Efter 10 år gifte vi oss, äntligen skulle jag vilja säga eftersom det kändes som att vi definitivt hittat hem. Vi hade hunnit få två flickor som berikar vårt liv mycket. Tre år senare fick vi vår tredje dotter. Barnen är min stora glädje och en viktig del av mitt liv.

När jag fick barn gjorde jag ett uppehåll i arbetet som  sjuksköterska. Omkring 1990 tog jag istället upp ett gammalt intresse — måleriet. Det som från början var en hobby blev mitt yrke. Jag började med att måla landskap och porträtt. Därefter utvecklade jag ett måleri baserat på temat själsliga symboler och kosmos. Två månader innan den här boken påbörjades hade jag min första separatutställning i Stockholm. Sedan den klara kontakten med andevärlden etablerats har jag funnit en ny inriktning. Jag försöker skildra själens väg mot okända mål. Det är inre resor där sökandet efter kunskap och det ogripbara har självklara roller. Måleriet har givit ro och balans i mitt liv. Det går dessutom bra att kombinera med mitt andliga arbete. Aktiviteterna kompletterar varandra — det andliga har ju blivit ett viktigt inslag i min konst.
  Mina första andliga kontakter gjordes med min pappa. De förmedlades av olika mediala personer. Kontakterna var trovärdiga och jag fick oftast korrekta beskrivningar av hur min pappa var i sitt jordeliv. Vid samma tid som jag började måla hade jag en serie egna upplevelser som troligen banat vägen för min mediala utveckling. Det första som hände var att jag allt oftare drömde sanndrömmar. Jag fick förebud om händelser som skulle komma i framtiden, såsom stora politiska förändringar och krig. Jag fick även drömmar i form av symbolbilder som gjorde att jag bättre kunde förstå olika skeenden i mitt eget liv.

En natt på våren 1992 hände något märkligt. Trots att jag borde ligga i sängen och sova stod jag plötsligt ute i hallen utanför sovrummet. Jag visste inte alls hur jag kommit dit. Där såg jag en ljusgestalt i trappan som leder till husets undervåning. Det var en person utan ansiktsdrag som bara bestod av vitt ljus. När jag stod där full av förundran hörde jag en röst som sade:
—Du har kommit till jorden för att arbeta medialt, men du får det inte gratis! Du måste arbeta med det.
I samma stund försvann ljusgestalten och jag befann mej åter i sängen. Jag minns den korta och intensiva upplevelsen med stor tydlighet, och exaktheten gör att jag klart kan särskilja den från en dröm. 
Händelsen tycktes vara ett budskap från andevärlden. Men det var fortfarande svårt att förstå innebörden av medialt arbete. Jag var fokuserad på måleriet och kände en viss oro över att troligen få jobba med något annat. Och om andevärlden nu existerade — hur kunde jag kommunicera med den? Detta tvivel har varit nyttigt med tanke på att det lett till fortsatt sökande efter sanningshalten i allt som hänt mej.

Under de kommande åren hade jag flera andliga upplevelser som förebådade händelser i mitt privata liv. Jag blev nu nyfiken på att se om jag hade mediala förmågor som gick att utveckla. I Ramsberg nära Lindesberg i Västmanland finns ett spiritualistiskt centrum där man utbildar diplomerade medier. Jag åkte först dit mest på skoj. På denna kursgård fick jag en stark känsla av att ha hittat mitt andra hem. Jag lärde mej hur jag underlättar kontakten med andevärlden. Och jag fick möjlighet att pröva mina förmågor på andra som var intresserade av samma saker. Det man lär sig på Ramsbergsgården handlar också om respekt för andras åsikter, lidande, mediala förmågor och utveckling. Sökandet får sin givna plats och förankring i verkligheten.

En känsla av ödmjukhet inför den nya värld som öppnades växte sig allt starkare. Att kunna delges information som berikar ens liv och som möjliggör kontakter på andra plan är en oerhörd gåva. Det är viktigt att använda sitt redskap så att det blir till nytta för andra. Först då kan man vara en kanal för en annan verklighet. Jag tror nämligen inte att denna gåva skulle bestå om man missbrukar den till att exempelvis försöka få kontroll över människor.

De seanser som beskrivs i denna bok har gått till på följande sätt. Jag börjar med att tända ljus och be en bön för att skapa en meditativ stämning. Därefter öppnar jag mitt inre för andevärldens signaler. Jag försöker att tömma sinnet på egna tankar och renar medvetandet med ljus. Andevärldens budskap förmedlas i form av hela meningar som kommer till mej ord för ord genom pannan via den kanal som ibland kallas det "tredje ögat". Orden mottages som en tanke men är tydligare än mina egna tankar. Jag känner inte igen tanken som min egen. Språket är dessutom annorlunda. Meningarna försvinner inte förrän Robert signalerat att han skrivit ner dem. Ibland kompletteras de med bilder eller korta scener som spelas upp för min inre syn. Men jag faller inte i trance utan är fullt medveten hela tiden. Mitt tidsbegrepp kan dock bli rubbat och efter seansen minns jag bara delar av vad jag sagt. 

Ett problem var att klargöra för mej själv att informationen kommer från andevärlden och inte i form av egna tankar. Budskap som handlar om andliga frågor är lättast att skilja från egna tankar eftersom de kommer med mycket större kraft. Några gånger när frågorna gällt annat har jag bett andevärlden formulera om sig för att förhindra att mina egna tankar styrt budskapets innehåll.
Hur kan jag då vara säker på att informationen inte kommer från mej själv? Svaret är enkelt. De andligt högtstående budskapen kan jag absolut inte konstruera. Jag besitter inte de fantastiska visdomar som kommer till mej. Jag skulle inte kunna formulera en så sammanhållen text och med en så hög hastighet som detta kommer. Jag blir ofta känslomässigt berörd direkt när ett meddelande kommer som vinner genklang i mitt inre. Sammanhanget i budskapet får jag dessutom klart för mej först när vi läser igenom texten efter seansen eller nästa dag. Jag blir mycket tagen av den kärlek och visdom som vi får förmedlad. Budskapens poetiska uttryck utgör också en del av deras storhet.

Mitt mediala arbete är något som jag särskiljer från min främsta uppgift som maka och 3-barnsmamma. Det är lätt att bli splittrad i denna roll. Barnen kräver förstås tid och uppmärksamhet och jag har i vardagen ingen möjlighet att ägna mej åt andliga funderingar. Seanserna har med några få undantag ägt rum under sena kvällar när barnen sover. Som tur är har det varit lätt för mej att få den andliga kontakten trots att jag ibland känt mej stressad och trött av allt arbete med hem och barn.
Jag känner en stor ödmjukhet som växer sig starkare för varje seans. Alla visdomar har berikat mitt liv och fått min tillvaro att kännas meningsfull. Jag har alltid känt stor glädje när vi har våra andekontakter. De har givit mej ny energi. Jag tackar andevälden för att jag som medium fått förtroendet att medverka vid tillkomsten av denna bok!
 

3. Förebud om ett uppdrag

Strax före Marie-Louise födde vår tredje dotter flyttade vi från huset i Huddinge till ett större hus i Tullinge. Det är beläget bara några kilometer bort och ligger helt nära en skola. Barnen behöver inte vara i trafiken för att nå den. Huset har ett stort rum på undervåningen med öppen spis som vi inrett till musikrum och bibliotek. I rummet finns en sällsam stillhet. Där är det lätt att vila sig och finna ro. Saken blir inte sämre av att rummet ligger i en vikingagrav. När man grävde upp marken för att bygga undervåningen i slutet av 1970-talet så fann man nämligen en vikingagrav här. Den utforskades och fotograferades innan huset byggdes färdigt.
Marie-Louise hade en spirande medial kraft. När hon på våren  1996 började en utbildning till medium på Ramsbergsgården under det engelska mediet Julia Griffiths ledning ville hon förstås gärna träna sin medialitet på mej. Men annat arbete gjorde det svårt att finna tid just då.

Jag brukar sällan minnas vad jag drömmer. En natt vid den tiden hade jag dock en dröm som var så tydlig att jag nästa dag berättade den för Marie-Louise och dessutom skrev ner den. I drömmen satte jag mej i en skön fåtölj för att se TV. Men framför den vanliga TV-skärmen fanns en annan mer genomskinlig skärm. Jag kunde alltså se två TV-kanaler på en gång! Jag minns att jag prövade detta i drömmen. Det gick verkligen att se dubbla TV-bilder. I efterhand har jag faktiskt uppfattat detta som ett förebud om vad som snart skulle komma.
Två veckor senare, den 2 juni, gjorde vi vår första "sittning". Meningen var att träna s.k. psykometri, dvs. att hålla i ett föremål för att "känna av" föremålets och även dess ägares historia. Detta brukar bland medier ses som en tämligen enkel andlig övning. Marie-Louise tog en av mina ringar och vi satte oss bekvämt mitt emot varandra i vårt kombinerade musikrum och bibliotek. Hon förväntade sig att få se föremålets historia i en serie inre bilder. Men till viss förvåning fick Marie-Louise istället kontakt med en ande. Meddelandet tycktes bestå i en lång serie lösryckta korta satser, som jag skrev ner. Vi förstod inte till fullo innehållet i dessa satser förrän en dryg månad senare. När man läste texten snabbt framkom nämligen ett mönster som påminde om en dikt eller en uppmaning. Dikten hade en poetisk och kärleksfull ton. Anden framförde följande:

Livets lagar är inordnade i ett system
Du, Robert, är inordnad i detta system.
Du är en länk.
Tro på dej själv.
Följ din inre sanning.
Låt ljuset leda dig från mörka stigar
in i kunskapens dal.
Låt ej snärja dej
dela med dej av kärlek till andra.
Vad du vet idag ger du till andra i morgon.

Törsta efter kunskap.
Lev ditt liv i anden.
Låt berget stötta dig.
Låt ej oro tynga dig.

Sov gott om natten
vakna utvilad och fräsch.
Jag är din ledstjärna och vän.
Kunskapen viskas i ditt öra om natten.

Hjälp att sprida kunskap om andevärlden.
Låt dina energier sammanfogas i ett enda ljus
som lyser på dina nära och kära.

Låt kunskapen spridas som ringar på vattnet.
Vi kommer ner till jorden
vi ger dej kunskap och spänner din båge
högt över människornas intolerans och ondska.

Låt värme och ljus växa i dig
så kan kärlek spridas i världen
ej oro och fruktan.
Lev väl!

När jag precis skrivit ner dessa ord får Marie-Louise en vision av en ljusvarelse som vänder sig om och går. Hon får in budskapet "Den store Anden tackar och går" i sitt medvetande. Då frågar jag:
—Vem är du?
Och svaret kom:
—Jag är Lidandets Gud.

Kontakten avslutades. Vad namnet "Lidandets Gud" symboliserar förstod vi inte just då.
Det kom att dröja tre veckor innan vi gjorde nästa seans. Vi hade ju haft en tydlig kontakt, tycktes det, och det kunde ju alltid vara intressant och spännande att se vad som skulle hända nu.

Den här gången tog Marie-Louise min klocka i sin hand för att få någon information som gällde mej. Inte heller nu förmedlades något budskap av en karaktär som medier är vana vid. Hon fick istället följande dikt, som i likhet med alla andra andliga budskap i denna bok återges ordagrannt:

Sök din sinnesfrid och inre harmoni.
Älska dig själv.
Rid ej på höga hästar
acceptera det som skall komma.

Lek inte med elden
var dig själv trogen.
Var frimodig
lås dej ej, var öppen för allt.

Jesus vill dej väl och älskar dej
tro inget annat.
Lita till dina högre krafter
missunna ingen annan framgång
dela med dej av ditt hjärta.

Följ den väg som är utstakad för dig
var inte så otålig.
Lyssna till din inre röst.
Den talar om för dig att du är på rätt väg
den är ditt jordiska samvete.
Lyssna till den
den får inte utplåna dig
den skall ledsaga dig
hör dess rop i öknen.

Finn ditt ursprung!
Res med mej mot kunskapens ljus.
Jag skall lära dej allt om dina krafter
dina krafter du fått för att gå ner på jorden
och för att söka din inre frid.

Hör på mej
jag ropar ditt namn
såsom det står skrivet
"den som ropar i öknen får svar"
Sök svaret!

Den Helige Ande är din följeslagare och vän
Jag reser nu, min vän,
men jag finns alltid här ändå.
Finn ro och kraft – jag skall hjälpa dig!

Jag är den Helige Ande,
Gudsfridens Bevarare.

Vi läste den här dikten ordentligt först efter vår sommarsemester i Turkiet, som påbörjades några dagar senare. Den kärleksfulla och mjuka tonen, uppmaningen att följa ödet ("den utstakade vägen") och löftet om lärdom om de egna krafterna ökade vår nyfikenhet och stärkte oss.
Att dikten signerats av den Helige Ande gjorde mej väldigt förbryllad. Det är ju en av kristendomens absolut mest betydelsefulla krafter och en del av tre-enigheten (Fadern, Sonen och den Helige Ande). Var detta sant? Varför kom detta till oss? Är vi viktiga för den Helige Ande?
Det var naturligt att vi till en början inte trodde att dessa dikter skulle ha någon betydelse för oss. Jag har flera gånger i mitt liv sett att människor inte förstår eller tar till sig underverk trots att det de äger rum alldeles i närheten. Så var det även för oss. Först när fortsättningen kom blev betydelsen och syftet med dessa dikter uppenbara.

 

4. De första frågestunderna

Äntligen semester! Hela familjen reste till Ismeler på den turkiska sydkusten, en gammal fiskeby som turisterna funnit helt nära den större staden Marmaris. Vi bodde på ett lägenhetshotell och värmen gjorde det knappast möjligt att göra annat än att bada, sola och äta. Båda de äldsta flickorna lärde sig att simma under vattnet med cyklopöga. Vårt minsta barn, som snart skulle fylla två år, var mycket livligt. Det begränsade vår rörelsefrihet. Dagarna fick planeras med utgångspunkt från henne. Men på fjorton dagar skulle man väl få göra någon kulturell utflykt?
Det fanns inte så många sådana aktiviteter i Ismeler, men en utflykt lockade mej — det antika Efesus. Denna stad, som var romarrikets andra i storlek vid vår tideräknings början, har utgrävts i modern tid. Templet som tillägnats gudinnan Artemis räknades som ett av världens sju underverk under antiken. Jag visste också att missionären Paulus, som skrivit flera av Bibelns böcker, predikade i Efesus på sina resor. Staden var viktig för utvecklingen av den tidigaste kristendomen.

Det tycktes vara svårt att åka till Efesus med det minsta barnet. Med en veckas mellanrum reste därför Marie-Louise och jag dit var för sig. Varje gång tog vi med oss ett av de äldre barnen. Resan bestod i en flera timmar lång busstur som mestadels gick över höga berg. Värmen slog alla rekord och air-condition var en förutsättning för att tillvaron alls skulle vara behaglig.
Uppe bland bergen ovanför Efesus finns ett litet stenhus som kallas Jungfru Marias Hus, och det huset besökte vi på vägen hem. Vad var detta? Jo, det berättas i Bibeln att Jesus på korset överlämnade ansvaret för sin åldrige mor till lärljungen Johannes. Det anses styrkt från andra källor att Johannes tog med sig Maria till Efesus ett par år efter Jesu död. Kristendomen började visserligen att spridas i Jerusalem men de kristna förföljdes där. Därför valde man att fly.

De två levde i Efesus till sin död och mötte troligen missionären Paulus, som bodde där en längre tid. Bibeln innehåller en beskrivning av att upploppsliknande scener uppstod när Paulus missionerade i staden. Tron på gudinnan Artemis var nämligen stark och därför var det riskfyllt för Maria att befinna sig inne i staden. Johannes och Maria bodde visserligen en kortare tid i det hus mitt inne i själva det antika Efesus som idag är en ruin kallad Jungfru Marias kyrka. Men man tror att Johannes  därefter tog med sig Maria till en säkrare plats utanför staden.
Intresset för det lilla huset i bergen utanför Efesus, varifrån man har en underbar utsikt över staden och havet, härstammar från mediala samtal som nunnan Anna Katherina Emmerich hade med Jungfru Maria i början av 1800-talet. Under dessa samtal beskrev Emmerich, som aldrig varit i Efesus, hur Maria kom till staden och att Johannes sedan tog henne till ett litet stenhus på en sluttning i bergen utanför Efesus där hon tillbringade sina sista år. Det största rummet var rektangulärt och med halvcirkulär bakdel. Ett sidorum fungerade som sovrum. En liten bäck rann under sidorummets golv.

Den här beskrivningen publicerades i en bok kallad The Life of Virgin Mary och medförde att man på 1890-talet hittade ett hus som precis stämde in på Emmerichs berättelse. Huset hade reparerats och gjorts om till kapell på 600-talet, men i de nedersta delarna av murväggarna har man funnit organiskt material som kunnat dateras till första århundradet av vår tideräkning. Teorin kan sägas ha fått visst stöd av att arkeologerna funnit gravar en bit bort där tidiga kristna begravts, alla med ansiktet riktat mot huset. Enligt Emmerich skulle Maria ha dött i huset vid 64 års ålder och fått sin sista vila i en grotta några kilometer bort. Även Johannes dog i Efesus men begravdes på en plats nere i själva staden. Där byggde man senare en kyrka kallad Johanneskatedralen. Apostelns grav blev ett vanligt mål för vallfärder, särskilt under medeltiden.

Den här historien är givetvis fascinerande. Men besökte vi verkligen det hus i vilket Jungfru Maria tillbringade sina sista år? Denna fråga lockade Marie-Louise och jag till att göra en seans i sovrummet på hotellet i Ismeler. Barnen sov.
Det gick lätt att få kontakt. Min första fråga blev:
—Vi var i Jungfru Marias hus utanför Efesus. Bodde hon verkligen där?
—Ja. Denna plats är helig! Guds utsända hade sin boning där som det står i skriften. Denna plats skall utmärkas för att efterkommande skall sörja och begråta Jungfru Maria. Du som träder hit in: visa vördnad och respekt. Hedra den saliges tempel.
—Dog Jungfru Maria här?
—Ditt svar skall vara givet på den Yttersta Dagen.
—Var fanns Josef?
—Josef dog innan.
—Hur var Jungfru Marias liv i Efesus?
—Hon levde ett vanligt liv och fick sin vishet uppifrån.
—Varför flyttade hon hit?
—Johannes ledde Maria till denna plats. Barnen förpliktigade ej längre.
—Men vilken var den yttersta orsaken till flyttningen från Palestina?
—Den blodiges svärd skulle henne undanröja.
—Dog Jungfru Maria en naturlig död?
—Gud hämtade hem hennes ande när tiden var kommen. Hon somnade lugnt och stilla.
Nu uppstod en liten paus, varefter vi för första gången fick en mer personlig kommentar från Anden. Han sa:
— Den vänliga tanke du just nu skickade henne gjorde henne glad!

Svaret förvånade mej. Det lät ju som om Anden hade direkt kontakt med Jungfru Maria. Förhoppningsfull av de klara svaren på dessa historiska frågor fortsatte jag att fråga. Efter en stund övergick kommunikationen i en dikt, som blev seansens avslutning.
—Kan man få kontakt med Jungfru Maria idag? Har hon återfötts?
—Hon visar sig för somliga människor. Hon har ej återfötts. Hon följer sina andebarn och visar sig där man kan få insikt och kunskap. Bestrid ej detta faktum.
—Vilka är hennes "andebarn"?
—De som följer och aktar henne, de som vill bli som hon ger hon kraft och styrka. Misströsta ej. Alla är vi på väg dit — att bli hennes andebarn. En dag skall vi stråla samman i detta enda ljus! Där skall vi se kunskap och vishet stråla ut från varandra.

Låt din vishet väcka dig och lära dig.
Tro på de gudomliga makterna
så skall de leda dig och ge dig kraft och visshet
om din egen uppgift på jorden.
Räds ej i mörkret
Gå efter ljuset
Låt det upplysa dig.
Öppna ditt sinne
och träd in i ljuset.
Ropa mitt namn och jag skall leda dig!

—Vem är du?
—Jesus Kristus är mitt namn. Sov lugnt, mitt barn, jag vakar över dig.

Vi var helt överrumplade. Hade vi just nu fått budskap direkt från Jesus Kristus? En snabb tanke flög igenom mitt huvud: fråga något, fråga något! Annars bryts ju kontakten! Det finns så oändligt mycket jag vill veta. Så jag samlade mej snabbt till en fråga som jag verkligen trodde skulle engagera Mästaren:
 —Vad finns det för svar på den sekularisering och vetenskapstro som spritt sig i världen? Den kan ju förhindra gudstro?
—Du har fel. Insikterna kommer till allt fler.
—Ordet "tro" är svårt idag. Jag gillar ordet "insikt" bättre.
—Det är rätt, min vän. Insikterna ökar över hela jorden. Vi blir mer upplysta. Låt dig inte avskräckas. Följ mej mot ljuset. Här finns Kunskapens Träd. Du tillhör de modiga. Vi skall undervisa dej. Sov gott om natten — vi beskyddar dej. Vägen är rak. Törsta efter kunskap så skall du få svar.
Du är till för det godas skull och skall lämna spår efter dig när du lämnar jordelivet. Din vishet skall ha sått frön och fått andra att bekänna sin tro. Sov i ro, min vän. (Anden går sin väg) Ta hand om din familj!

När seansen var slut var vi faktiskt ganska tagna. Marie-Louise var förvånad över att det gick så lätt att etablera kontakt. Det var dessutom omtumlande att få kontakt med andlig kraft från en av religionsstiftarna som är en av mänsklighetens mest diskuterade och beundrade personer. Jag trodde visserligen på Jesus som historisk person men hade starka tvivel på hans samband med en högre makt. Det tycktes vara dags att revidera den bilden.
 Det var först efter denna seans som Marie-Louise och jag började förstå att vi på något vis var utvalda till något. I budskapen från andevärlden finns ett löfte om att vi skall förses med mer andlig kunskap och att vi under våra liv kommer att förmedla sådana visheter till andra människor. Detta kunde vara stort och viktigt.
Jag blev förvånad över beskedet att världen håller på att bli mer andlig. När man ser på antalet besökare i kyrkorna i Sverige är det motsatsen som framträder. Vi trodde att påståendet om ökande insikter motiveras av stora andliga behov som våra kyrkor inte klarar av att fånga upp. Men en bättre förklaring kom att ges under våra senare kontakter med andevärlden.

Det kändes viktigt att få veta mer om Jesu liv på jorden. Vi ville givetvis fortsätta att fråga, och det var ju genom denna tråd som möjligheten att få svar hade öppnats. Evangelierna skrevs ju dessutom ner två mansåldrar efter Jesu död och många detaljer kan ha gått förlorade eller förvanskats genom den muntliga traditionen, avskrifter och översättningar. Viktigast av allt var förstås att fråga om Jesus nuvarande betydelse i andevärlden.
Det visade sig snart att Jesus liv på jorden var något alldeles speciellt och att han är en viktig person i andevärlden. Så här förlöpte nästa seans, som gjordes i Ismeler några dagar senare. Jag ställde klart riktade frågor för att få tag i precis den kunskap vi ville komma åt. Men detta blev också den första seans där Anden gjorde en egen längre utläggning, vilket skulle bli vanligare ju längre vi arbetade med dessa kontakter. Jesus benämdes i tredje person, varför jag snart förstod att det inte var Jesus själv vi fick kontakt med denna gång.
—Hur många syskon hade Jesus?
—Åtta stycken.
—Hur många var pojkar?
—Fyra.
—Var Josef död när Jesus korsfästes?
—Ja, han dog av ålderdom tre år före Jesu död. 
—Hur gammal var Josef, Jesus far, när han dog?
—Josef var inte far till Jesus.
—Jag menar Josef som uppfostrade Jesus!
—Fyrtiosju år.
—Hur gammal var Jesus när han dog?
—Trettiotre år. Jesus föddes i ljuset av sin Far och var en del av den kosmiska urkraften. Jesus var alltid en upplyst man med kunskap utöver de jordiska. Han var en stråle, en sanningens stråle som skickades ner till jorden. Han spridde sin visdom i alla åldrar. Han förtalade ingen utan spridde kärlekens bud och levde därefter.
Jesus mötte det goda och det onda och lärde människorna att leva i ljuset av sin kärlek. Han var en sann profet. Hans lära är kvar än idag. Låt oss icke döma levande som döda utan leva i Jesus kärleksfulla ljus. Låt det omsluta världen.
—Berätta någon händelse ur Jesu liv som inte står i Bibeln!
—Jesus var en rymdfarare. När tiden är mogen får ni veta mera om detta. Lek ej med elden! Människorna är inte mogna för detta, men den som ropar efter kunskap får svar. Svaret skall bliva Eder givet.
—Vad går det ut på?
 —Man rör sig med ljusets hastighet mellan solar och planeter. Då får man hög andlig insikt på det mediala planet.
—Hur gör man? 
—Går i trance.
—Kan jag det?
—Du har ett val. Din Andlige Ledare kan hjälpa dig att höja dina vibrationsnivåer.

Seansen började bli komplicerad. Ord och begrepp användes som jag inte kände till. Därför kändes det tryggast just då att gå tillbaka till den bibliska historien. Jag frågade:
—Varför var inget av Jesus syskon närvarande vid korsfästelsen?
—De var inte medvetna om detta grymma spel.
—Men Jesus mamma var ju där!
—Hon blev hämtad av Maria Magdalena.
—Berätta något om Maria Magdalena!
—Hon var en sköka (prostituerad) som lärde sig leva i Jesu namn. Hennes kraft togs tillvara i det godas namn. Frid vare med hennes själ!
—Vad gjorde hon efter Jesu död?
—Hon spred Jesu lära och förkunnade. Hon lånade sin hemvist (hus) till de fattiga och tog hand om sårade och skadade i sitt hem. Lärde människorna att leva i nuet. Hon levde så tills hon dog. Frid vare med henne och hela hennes släkte.
—Hade hon barn?
—Inte jordiska barn, bara andliga barn.
—Föddes Jesus i Betlehem som det står i Bibeln? Stämmer det som berättas om herdar och de tre vise männen?
—Ändra inte människornas tro på detta. Gå vidare! Fördjupa er ej i detta.

Den sista frågan är värd en kommentar. Jag har alltid betvivlat sanningshalten i vissa av Bibelns berättelser. Jag tog Julberättelsen som exempel. Den låter som en saga och återfinns dessutom bara i Lukasevangeliet. Anden svarade snabbt, men det tog mej en stund att analysera resultatet. Julberättelsen betyder mycket för människorna och är fast förknippad med julens seder. Att beröva människorna denna berättelse uppvägs troligen inte av värdet av historisk korrekthet.
Seansen fortsatte:
—Varför flyttade Jesus till Kapernaum?
—Han arbetade där.
—Arbetade han med andlig förkunnelse?
—Både—och.

När Anden just sagt så händer något märkligt. Marie-Louise får en vision av Jesus som arbetar fysiskt. Han har en smal fysisk gestalt, skägg och är mörkhårig. Hans blick är enormt intensiv och ögonen utstrålar ett ljusblått sken. Anden fortsatte:
 —Jesus måste arbeta fysiskt för att förstå människornas lidande. Lidande är vägen till kunskap, det måste människorna förstå. Vi lever i Upplysningens Tidevarv. När vi ser andra lida ökar det vår kunskap och vår medkänsla.
—Men om någon oskyldig lider?
—Alla människor måste lida. Det är ingen bestraffning utan vägen till kunskap, förståelse och ödmjukhet.
—Är detta den andliga innebörden i Jesu korsfästelse?
—Korsfästelsen var kulmen på Jesu lidandes historia.
—Skulle Jesus höja sin egen medvetandenivå? Eller fanns det en annan orsak?
—Jesus var tillräckligt upplyst redan innan. Hans medvetandenivå var tillräckligt upphöjd. Detta var till för att höja mänsklighetens medvetandenivå.
—Man blir tydligen mer upplyst också av att se andra lida. Var det idén med korsfästelsen?
—Korsfästelsen var ett led i att öka förståelsen för att mänskligt lidande kan leda till upphöjdhet. Det är också en lektion i tolerans, medkänsla och empati.
—Hur kan det vara en lektion i tolerans?
—På grund av att många ledare på den tiden inte accepterade Jesus sätt att undervisa och leda människor.
—Var Jesus människa eller Gud?
—Detta är en mycket stor fråga och svår för människorna att förstå. Man måste gå in i universums innersta uppbyggnad för att förstå detta. Jesus är Guds son som människorna förstod det då. Det var en förklaringsmodell för den tiden. Nu lever vi en annan tid och människorna vill ha en annan förklaringsbild.
Jesus är en del av Gudskraften, en del av Gud. Han föddes i kraft av Herrens ljus.
—Men är inte alla människors själar en del av Gud?
—Skillnaden är att Jesus var den högst upplyste av alla andebarn som tilläts gå ner på jorden. Jesus var den främste Vishetsläraren. Hans visdom sprids över jorden och är lika sann än idag.
—Varför gick Jesus ner på jorden?
—Det var nödvändigt i det karmiska läge jorden befann sig i. Han sändes som räddare för att ge människorna kunskap och inre sanning och leva därefter. Han sändes som en nåd för jorden och för att rädda människornas själar, för att höja medvetandenivån på jorden.
—Var medvetandenivån låg just då?
—Det var tvunget att höja den för att jordens utveckling skulle gå framåt. Människorna måste lära sig att leva i fred med varandra och att älska sin nästa. Att älska sin nästa är ett av de viktigaste buden Jesus gav oss. Vid den här tiden höll jorden på att utarmas på kärlek.
—Hade andra religioner kunnat hjälpa till istället?
—Alla religioner hade kunnat hjälpa till på sitt sätt, och alla religioner hjälper till att höja medvetandenivån. Men kärleken och kärleken till nästan var det viktigaste i Jesu budskap till jorden.
—Säg något om Islam och dess relation till kristendomen!
—Muhammed var också en sann profet. Hans budskap tolkas på ett annat sätt än det kristna. Låt dig ej förvirras av detta. Allt är meningsfullt. Jesus älskar dig för din frågvishet!
—Hur skall människor utbildas i andliga ting? I skolor?
—Sådana som ni skall skickas till jorden. Det finns många som ni som skall utbilda människorna.
Visa själar kommer att skickas till jorden för att utbilda människorna, för att dela med sig och sprida sin kunskap på det sätt som andevärlden anser bäst.
—Är det riktigt att missionera?
—Det är positivt så länge det går i Jesus spår, så länge det bidrar till att öka tolerans och medkänsla och så länge det bidrar till att höja medvetandenivån. Missionären får inte trampa på ett folks kultur. Han måste kunna visa tolerans och respekt. Han måste kunna känna Jesu innersta natur och förmedla detta på det sätt som Jesus skulle ha gjort. Det är helt förkastligt att använda våld, intolerans, respektlöshet och att underkuva.
Jesus var en sann missionär. Man får eftersträva att vara som han om man skall missionera. Det är missionens kärna.

Till sist kom en fråga som var viktig för tolkningen av vår tidigare seans.
—Vem är Lidandets Gud?
—Jesus är Lidandets och Uppståndelsens Gud.

Vem kommunicerade vi med just nu? Det kändes naturligt att fråga det. Med svaret kom också en slutlig bekräftelse på att vi påbörjat ett uppdrag som formats och planerats i andevärlden.
—Vilken ande har vi kontakt med nu?
—Den Helige Ande, Gudskraftens Bevarare. Den Helige Ande har blivit er tillsänd för att öka förståelsen för andevärlden. Ni har blivit välsignade för detta ändamål. Men tänk inte för mer om er själva för detta. Gläds åt hans budskap och ta vara på hans kärleksfulla kraft. Verbalisera den och låt människorna förstå hur vi lever och vilka lagar som styr vår värld. Böj era huvuden i ödmjukhet och tacksamhet för den kunskap som blir er tillsänd!
Syftet är att Ni på ett lättförståeligt sätt skall sprida kunskapen till människorna. Ni skall klarlägga mänsklighetens stora frågor. Ni skall göra dem tillgängliga för de som kommer att höra på. Ta emot allt med tacksamhet och ödmjukhet. Trassla inte till svaren. Jag är här för att hjälpa er. Allt är förutspått och menat. Tvivla ej på insikterna.
—Hur stort är vårt uppdrag?
—Allt är möjligt. Lita på det ni får. Bråka inte med varandra, det hämmar er utveckling. En kärleksfull relation mellan er ökar förståelsen. Böj Era huvuden i ödmjukhet och ta emot denna karmiska gåva!
—Vem har sänt den Helige Ande till oss?
—Jag är sänd av Gudskraften, den stora kärlekens kraft, den allomfattande kärlekens kraft. Det är den som gör detta möjligt.

Vi stod häpna inför dessa ord. Jag gick tillbaka i min anteckningsbok och läste upp förloppet av de seanser vi några veckor tidigare haft hemma i Sverige. Först nu insåg vi vad som egentligen stod där. Det var poetiska texter som tjänade som förebud om den klara andekontakt vi nu fått.
 

Att många dörrar öppnats var tydligt. Vi hade prövat att få kontakt genom att fråga om Jungfru Marias sista år. Tanken var att en så viktig persons öde måste vara känt i andevärlden. Denna kunskap fick vi oss visserligen tillsänt, men också raka svar om Jesu liv. Dessutom tycktes det vara möjligt att få fram uppgifter om den orsak och verkan som förklarade de andliga skeendena. En övergripande analys fanns tillgänglig.

Detta faktum gjorde att vi under fortsatta seanser slutade att fråga om detaljer i historiska förlopp. Det var mycket intressantare att fråga om andliga funktioner, tänkesätt och principer. På Andens uppmaning började vi också att gå igenom sådant som är stötestenar för människorna. Och varför inte försöka klarlägga de principer som ytterst styr våra liv? Vägen låg öppen. Det var en fantastisk känsla!
Några begrepp som är centrala teman i senare budskap från andevärlden kommer fram redan i den här texten. Jag frågade om Jungfru Maria hade återfötts utan att tidigare ha fått bekräftat att återfödelse finns. Jag hade visserligen mina egna upplevelser av tidigare liv, men jag visste inte om dessa minnen speglade något som hade förankring i verkligheten. Men svaret tyder på att återfödelse är ett välkänt begrepp.

Anden tar själv upp begreppet karma, vilket avser att de handlingar vi gör och de tankar vi tänker får konsekvenser för oss själva. Återfödelse och karma är viktiga begrepp inom hinduism och buddhism men inte i kristendom eller islam.
Vidare är den andliga medvetandenivån tydligen en viktig kvalitetet. Alla människor och även samhället har en andlig medvetandenivå, som kan ökas genom upplysning. I anslutning till denna diskussion framkommer en tes som är viktig inom kristendomen, nämligen att lidande är en väg till personlig mognad. Att själv lida men även att uppleva lidande på nära håll får oss att värna om livet och om varandra. Detta lär oss att glädjas åt stunden och tillvarons små ting. Förståelsen för andras lidande ökar och på så vis utvecklas vårt inre känsloliv.
Till sist framkommer begreppet Upplysningens Tidevarv, vars innebörd var obekant för mej vid denna tid. Namnet avser en slags andlig offensiv som påbörjats. Jag förmodar att detta är förklaringen till varför Jesus menar att de andliga insikterna sprids till allt fler. Andevärlden tar tydligen kontakt med många människor på jorden just nu i syfte att öka den andliga medvetenheten.
Vi åkte hem från Turkiet fulla av tillförsikt. Mycken fördold kunskap syntes vara inom räckhåll.

Hur gick det se´n? Läs kapitel 5-8 ur Klara svar från andevärlden genom att trycka på dnena länk